Min lilla berättelse ser ut som följer………

Den 14 juli 1958 såg den här lille krabaten dagens ljus på BB i Malmö. Vi bodde då i en villa på Limhamn som jag och Candy nu övertagit och renoverat. Jag har alltid trivts väldigt bra på Limhamn, så det var ett enkelt val att ta över föräldrahemmet när erbjudandet kom.

Min pappa var musiker på fritiden och spelade piano i flera olika kända orkestrar på 40 och 50-talet. Så mitt musikintresse får jag nog skylla på honom. Det var många stunder när man som liten parvel satt på golvet och lyssnade när pappa spelade på den stora, vita flygeln. Mamma kom inte så långt i sin musikutövning. Hon gick dock flera år som ung och lärde sig att spela fiol.

I mitten av 70-talet började min ”karriär” som dansbandsmusiker. Första gänget ut hette Quinters och kom från Trelleborg. Sedan följde i tur och ordning; Triggers, Contact och Camilla Lindgrens. Så musiken har alltid funnits där, antingen på heltid eller deltid. Mer om Contact kan du läsa på Christers sida.

Nu för tiden jobbar jag som vaktmästare i Höllvikens församling och kör ibland buss på Swebus. En bra kombination av jobb. I bussjobbet är det mycket stillasittande, men trevligt med mycket kundkontakt. I vaktmästarjobbet får andra muskler jobba (snacka om träningsvärk ibland).

Min stora hobby vid sidan av musiken är galoppsport. Vi är ett konsortie på 5 pers som äger häst. Just nu har vi bara en, Cutie Bloom, som är väldigt lovande. En härlig sport som tyvärr har blivit lillebror i trav-Sverige. Annat är det i resten av världen, där är galoppen jättestor. Vi som älskar denna sport, får leva på hoppet att någon gång så kanske……

Avslutningsvis kan jag berätta att vi har en liten sommarstuga vid en insjö i norra Skåne. Det är underbart att få komma upp dit och bara va´. Tystnaden i skogen, ro ut med ekan i det tidiga morgondiset, busa med ungarna och snickra på huset. Här laddar jag batterierna för att orka med alla vardagens sysslor.

Avslutar med lite historier…………

En kille kommer in på en bar med en bläckfisk i famnen och säger:
"Jag slår vad om femhundra kronor att ingen här har ett instrument som inte min bläckfisk kan spela!"
Alla i baren börjar leta efter ett instrument, och någon hittar en gammal gitarr. Väl framsträckt till bläckfisken drar den av ett gammalt Van Halen solo som ingen har skådat, varpå bläckfiskens ägare kan inkassera femhundra kronor.
Nästa kille kommer fram med en trumpet. Bläckfisken tar trumpeten, slickar sig om läpparna och drar igång ett fantastiskt jazzsolo, alla jublar på baren och ägaren till bläckfisken tjänade ytterligare femhundra kronor.
Barägaren som har sett allting, funderar en stund. Sedan går han ut på baksidan, och kommer tillbaka med en säckpipa. Han lägger upp säckpipan på bardisken och säger:
"Om din Bläckfisk lyckas spela på den här så ska du få en tusenlapp utav mig!"
Bläckfisken kollar på säckpipan, lyfter upp den och tittar, vänder på den och kollar ifrån en annan vinkel, men blir där avbruten av den otålige ägaren.
"Vad velar du för? Sätt igång och spela!"
Då säger bläckfisken:
"Spela? Jag funderar fortfarande på hur jag ska få av hennes pyjamas!"

Två idioter var ute och gick, det var kväll. Den ena tände sin ficklampa och lyste rakt upp i luften, då sa han:
"Jag slår vad om att du inte kan klättra uppför ljusstrålen!"
Då svarade den andre:
"Jodå, det kan jag visst, men då släcker du bara."

"Varför kryper norrmännen på golvet i snabbköpet?"
"De letar efter lågpriser."